– Fastighetsägarna har länge hävdat att lagen bör upphävas, av flera skäl. Det främsta är att den har kränkt den privata äganderätten, säger Fastighetsägarna Sveriges chefsjurist Rune Thomsson. Därför hälsar vi det här förslaget med stor tillfredsställelse. Dagens samhällsplanering har en annan inriktning än när förköpslagen infördes. Planeringen är i stor utsträckning inriktad på att förtäta befintliga bostadsmiljöer och att omvandla tidigare verksamhetsområden. De idéer som förverkligas bygger i allt högre grad på privata initiativ där en stor del av exploateringen sker i enskild regi. Den kommunala markpolitiken har till följd av detta kommit att spela en mera begränsad roll än vad den gjorde vid förköpslagens tillkomst. Förköpslagen trädde i kraft 1968 och innebär att en kommun i vissa fall kan träda in i en köpares ställe när ett avtal tecknats om en fastighetsöverlåtelse. Syftet med lagen har varit att underlätta en aktiv kommunal markpolitik och att kommunen på ett förhållandevis enkelt sätt ska kunna bli ägare av sådan mark som behövs för framtida tätortsexpansion. Det syftet är nu överspelat. Boverket har gjort en utvärdering av förköpslagen och kommit fram till att landets kommuner årligen prövar i storleksordningen 45 000 fastighetsöverlåtelser. Antalet fastigheter som kommunerna förvärvar med stöd av lagen uppgår till cirka 15 per år. Tillämpningen av förköpslagen innebär kostnader för kommunerna och för andra myndigheter. Förköpslagen medför också administrativa kostnader för fastighetsmäklare och bankväsendet. I slutändan drabbar detta köpare och säljare och fastighetsmarknaden som helhet genom ökade kostnader, osäkerhet och tidsförluster, till mycket begränsad nytta. Kommunernas möjligheter att föra en aktiv markpolitik och att trygga behovet av mark för samhällsbyggnadsändamål kan vid ett upphävande av förköpslagen liksom hittills tillgodoses genom frivilliga förvärv. Kommunen har också i vissa fall möjlighet att förvärva fast egendom utan stöd av överenskommelser.